Ibland jag undrar
vad det ska bli av mig
när jag blir stor

för det tycks i alla fall
vara det som allra mest
bekymrar min mor

Min mor är så vacker
stor och klok
Inte som mig
en totalt vrickad idiot

Ibland när hon pratar
med mig
blir jag alldeles stum
Då blir hon arg och sur
och säger att jag 
beter mig som ett djur

och att hon lika gärna
kan lämna tillbaka mig

eller möjligen nöja sig
med att sätta mig i en bur

Igår ritade jag en tavla till mor
och la den på hennes plats
vid vårt köksbord

När hon dukade fram
skällde hon ut mig
för att jag inte kunde
hålla ordning på min kladd

Det var ju den sjunde
gången på kort tid
som hon sagt till om samma sak
Nästa gång tar det hus i helvete
med ett sjudjävla brak

Ikväll har jag varit extra snäll
mot mor 
för att visa att jag är riktigt stor

Dukade fram tallrikar, glas och bestick
tvättade händerna och satte mig
alldeles tyst på min plats utan att säga ett ord

Mor dukade fram maten
men när hon skulle lägga upp på faten
stirrade hon ilsket på mig
- Fy vad du gör mig förbannad
ingenting duger du till
Du har ju lärt dig bordskick
men se hur du har lagt mina bestick

Nu låter vi maten tysta mun!

Mor ojar sig ljudligt inför sig själv
över hur dum jag är
Och hon som lagt ner så himla
mycket besvär
för att jag ska få allt
det som nu ändå finns här

Hur har jag egentligen tänkt
att det för mig ska gå
när jag om några år
på egna ben ska kunna stå?

Kurar ihop mig på min stol
och minns att det var det
hon sa redan i fjol ...
Svarar tyst att jag förstår

men mumlar för mig själv

Snälla mor - var inte så hård
jag är ju ännu inte mer 
än nyss fyllda två år

©Peter Stjerngrim