Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Att det är juni just nu, passar väl som, just nu även. Historien är delvis påhittad. Jag är inte bekant med Henry, längre. Vänta bara, ha tålamod, snart nog är det höst igen. Fast det blåser visst redan, som ett löfte om svalka.


Du skall få ett tips...






...sa en gång en främling till mig, då jag befann mig på 'valla' hade just spelat på nummer tio, som inte precis var favorit.
- Hästen du just spelat på, och som är favorit (han som pratade trodde antagligen att spelat på just favoriten.) kommer att galoppera efter femhundra meter.
'Hästen jag spelade på gick i mål, gissa på vilken plats.'
Som Henry berättade om den där dagen i juni. Som du ju vet är jag inte bekant med Henry längre, men detta utspelade sig på den tiden när jag fortfarande jobbade på arbetet. Eller han gjorde det, för inte heller han var kvar sedan 'de' friställt en del av personalen där. Hela avdelningar blev av med jobbet redan några år före oss, och pö om pö, fick alltfler gå och hur det gick sedan, det har jag faktiskt inte reda på. Men det skulle förvåna mig om det inte blev 'en tumme', av den 'kostymen' till slut. Nu undrar du kanske hur det kan bli en tumme av en kostym, men som sagt, jag vet ingenting om det längre. Anledningen till att kusar inte får en 'egen' gravsten, det vet jag inte heller. En del blir kanske 'hundfoder' eller så bränns de. Frågan är om smittade djur 'bränns levande' eller inte. En annan före detta vän ansåg ofta nog att 'de skulle ju ändå dö', om till exempel någon släppte minkar fria, bara för att bli överkörda i trafiken eller svälta ihjäl i skogen. Jag visste som vanligt inte vad att säga. Häpenheten fick mig ofta att tiga. Ungefär som nu.




Prosa (Fabel/Saga) av lodjuret/seglare VIP
Läst 238 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-06-10 11:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP