Jag känner mig som ett stillastående sjö.
Min blanka yta vars speglar din och min omgivnings skönhet som en magisk portal in till drömmarnas land är det inte många som reflekterar vad eller vilka skuggor som döljer sig i mitt djup.

Jag är den stillastående vinden som skänker liv till allt inom min omkrets. Men mina andetag svalkar dig ej under solens utmaningar. Och under nattens vinter skänker jag ingen värme med exotiska drömmar.
Jag är en sten..
Vid vissa blickar är jag ädel eller hård som granit, i andra eftersökt som marmor eller gammal or historisk som mosaik .
Men i praktiken är jag värdelös och porös, full av hål och luft.
Mina sköra ramar håller garanterad inte ditt tak.