Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bodde i en numera utplånad stad.

Jag bodde i en numera utplånad stad, högst uppe i en vindskupa i ett stort gammalt hus som låg vid en lugn sidogata. I mina kvarter växte gräs, stod höga träd. Alla husen var gamla. Staden var gammal. När snön föll dämpades de avlägsna trafikljuden. Gatorna blev vita som byvägar och kyrkklockornas klang bäddades in i det vita till en dovare ton. Jag satt i mitt fönster och tittade efter en hästdragen snöplog. Men jag såg bara min granne, dansken med knäckt näsa och keps. Han gick och visslade, tänkte jag. Eller kanske blåste det bara lite, vassa yrsnövindar. Jag vet inte. 
Den försvunna staden ligger tätt under nuets yta. Jag ser den, som under vatten. Jag bodde där. På våren blommande kastanjerna vid kyrkan. Men jag gick aldrig in i kyrkan.




Prosa av Måna N. Berger
Läst 277 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2019-06-12 12:50



Bookmark and Share


  Fulbergarn
jag ser den också, ibland.

fint skrivet.
2019-06-16

  Per Teofilusson
Ja, jag är inne i detta här med att det är förbluffande att jag gick omkring 1966, 1975, 1989 osv, på vanliga tisdagar, fredagar osv, plockade upp saker från golv, gick om hörn, satte mig ner, visslade och kliade mig. Att det var jag går inte att omfatta. Din text är med i det för mig, i den processen, dessa dagar.
2019-06-13

  Eva Langrath VIP
Fin skildring
2019-06-12

    ej medlem längre
En lyckad text om det som är, var, men i glidning. Om det som 'blev' och om det som andades vidare som en främling.

Skildringens markörer är verkligen väl valda. Tjusigt.
2019-06-12

  Kungskobran VIP
Fin skildring
2019-06-12

  Larz Gustafsson VIP
Vad ska man där att göra?
Sanningen förkunnas aldrig i kyrkan.
2019-06-12
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger