Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

”Klicket”

Varje dag längtar jag efter låset i ytterdörrens klickande ljud.
Låset är identiskt med det som farfar en gång hade. Ett handtag som man drar uppåt, sedan skruvar man låset ett helt varv åt höger och det säger: ”klick”!
Så fort dörren sagt sitt kan jag andas ut.
Den tunga ryggsäcken slänger jag på golvet och av åker lager på lager av kläder jag inte längre vill bära.
Varför är det alltid när man kommer innanför dörren som man märker av spändheten i bröstet? Hur tajt polokragen sitter? Hur svettig man blivit i armhålorna? Hur många mörka ringar som bildats under ögat.

Låset i dörren ger rummet en känsla av vakuum. Som att livet börjar om. Eller nästan aldrig börjat överhuvudtaget. Inuti rummet svävar den tyngdlösa kroppen genom oändlig rymd, och utanför rymden är mars, kryllande av utomjordingar. Jag ser ner på dem från mitt rymdskepps enda fönster. Så många utomjordingar och alla lever de obetydliga liv.




Fri vers av matildalikesnature
Läst 181 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-06-12 13:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

matildalikesnature
matildalikesnature