Det var när han blev smädad som han teg,
när han blev hånad, satt i fråga och begabbad.
Att tiga verkar moget av en drabbad,
men risken är att också verka feg.

Hur skulle han bemöta dem som spydde
och ogenerat kränkte hans person?
Att spotta själv tillbaka? Tanken grydde
men svann i en förnuftig reflektion.

Så Jesus teg och struntade i ropen
av smädelser och råa invektiv
och gick sin väg rakryggad genom hopen.

Det finns en tystnad i ett moget liv.
Det har jag lärt mig sedermera, snopen,
när jag måst ångra skrän och dumma kliv.