Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rutger

Rutger var den vackraste killen på jobbet 1965. Jag var 19 år och mycket intresserad.
Jag hade ju ingen släkt och inga vänner att åka till på semestern, och är det så, får man hitta på nåt.
Jag köpte en begagnad moped och sa till Rutger att jag kunde komma och hälsa på honom utanför Askersund på hans föräldrars sommarställe under semestern.
- Ja gör det, sa han, och fladdrade med de långa, mörka ögonfransarna, och lät smilgropen synas.
- Jag hämtar dig i Askersund, lovade han.
Så åkte jag iväg en vacker sommardag. Planen var två dagars resa med övernattning på vandrarhem i Arboga.
I Södertälje tankade jag, och killen jag betalade till frågade vart jag skulle.
- Askersund, sa jag.
Han gjorde stora ögon.
- Oj. Långt.
- Äsch, sa jag, och tänkte på Rutger.
Jag åt en macka vid vägkanten där doftande gula blommor blommade. Livet brusade. Jag såg Rutgers leende framför mig.
Lastbilschaffisar vände sig om och tutade, och jag försökte se likgiltig ut. I Arboga blev det oväder, men jag sov gott.
Nästa dag blev det ännu värre oväder med åska och regn. I en telefonkiosk ringde jag till Rutger och sa att jag var genomblöt.
- Kommer du nu? Men va faan, jag ska ju ut och fiska med farsan i helgen!
- Jag kommer nu, sa jag. Du sa ju. Hämtar du mig i Askersund?
Han ordnade så att jag fick låna en nyckel av en städerska så att jag kunde torka mig och värma mig i föräldrarnas lägenhet i Örebro. Sen åkte jag vidare.
Rutger var så där lagom glad att jag kom. Jag var överlycklig, men tyckte han var lite otacksam. Jag hade faktiskt åkt rätt långt.
På kvällen skulle vi till ett dansställe, i närheten av stugan utanför Askersund. Vi satte oss, och Rutger försvann. Där satt jag en lång, väldigt lång, stund tills han kom tillbaka från sin flickvän.
Vi gick hem utefter stranden på natten. Jag frös.
- Stackars jävel sa han, och gav mig en puss. Stackars jävel.
Nästa dag åkte jag hem. Mopeden gick sönder på vägen, men hivades upp på flaket till en lastbil som jag fick skjuts med. 
Chauffören och jag pratade lite med varandra.
- Jag är frälst, sa killen. Du kan vara hemma hos oss medan jag lämnar in din moped på lagning.
När den var lagad, åkte jag hem.
Jävla Rutger.




Prosa (Kortnovell) av Madeleine Ågren (Maduska)
Läst 235 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2019-06-15 18:15



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En fin liten novell:) händelserik..
2019-06-29

  Jan Widströmer VIP
Väl berättat minidrama. Fina detaljer, lite Hemingway-skt kortberättande, där även det mellan raderna betyder något.
2019-06-16
  > Nästa text
< Föregående

Madeleine Ågren (Maduska)