Upp till Lofoten togs nästa stora kliv i Suzanna Stensnultras semester, nu när ingen hade  mött henne i vare sig Söderhamn, Övik eller Gällivare. Ragnar Harr hade hållit hus långt ifrån Harads. Nu var snultran redan på breddgrad 68.3 och fann sig högre på kartan än någonsin. Ej heller här vid norska vatten behövde Suzanna trängas med alla turisterna, som stilla började strömma in. Blott om något troll skulle få för sig att trilla ned från sin fjällbrant, torde det bli rejält trångt på fjordkajen... 

Nåväl, ett par bekanta fishfaces hade Stensnultra redan lyckats lokalisera i själva byn Svolvaer. Det rörde sig dels om Jarmo Gärs, privatdetektiven som icke var alltför färsk längre, och vars skepnad Suzanna aldrig hejat på personligen, bara hört skiftande historier om från storasyster Makrills mun. Nu satt Gärs invid en hyrd liten hytte och såg totalt normal ut. Trots ett glas fiskleverolja i näven och världens längst utfällbara zoomobjektiv innanför kavajen, konstaterade Stensnultra. Dock Karolina Karp, kriminalreportern av torkad sort, hade hon tvingats träffa på i både ena sammanhanget värre än det tredje...