Nu stundar fattigmannens helg
naturen bjuder till dans
rävsvansen lyser så röd och grann.

för det var väl den
som glimtar i busken
inte spelmannens
lättfotade flicka, Lisa
hette hon med röda läppar
kysstes gjorde vi
när jag fyllde fem

Vem var Johannes, han
som offrade sitt liv
för en kvinnas lust
till guldpengens spröda klirr.

därför, nu krydda vi vill
vårt brännvin
med en ört
med lagom beska

Minnes någon ännu att denna dag, firas
med blodigt huvud på ett silverfat.

Fattigmans lycka Johanni droppar
sorgligt är minnet för alla som stödjer
på ålderdomens krycka, skröna

kanske det ändå bara var, för att
örten som blommade i natten
ger plockaren rödfläckiga fingrar.

Flickan jag kysste när jag var fem
fick många midsommarbarn.
Till dem blev jag inte far, han
som spelte fiol, gjorde dem.

© Bosse 18 juni 2019.