Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Så länge sedan

 

Det var så länge sedan
morgonljuset,
det plågsamma,
väckte min aptit
på dagen

Jag trivs bäst i barrikerade rum
med dämpad belysning
Ingen får röra mig
Inget får beröra mig

Det är bäst så
Det är definitivt bäst så

Jag måste läka långsamt
och tömma de infekterade
minnena som genomborrar
min kropp

Stillhet och svalka
Musik som sakta skärper
mina sinnen
En långsam resa mot frid


Fri vers (Fri form) av Viksten
Läst 438 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2019-06-19 00:42

Författaren Viksten gick bort 2019. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share

  Rodin
En dikt tyngd av något ... men tack att du ändå så mjukt delar med dig av dessa dina känslor
2019-06-21

  Respons VIP
”Ibland måste man gå en lång omväg för att komma fram” - Edvard Allbee
2019-06-19

  Lottie Ålhed VIP
Vacker sista vers som avslut. Applåd!
2019-06-19

  Kungskobran VIP
Jag märkte att ljuset försvann
mörkret trängde in i alla vrår
min själ förmörkades

Inget rådde på
tills en dag
då solen tittade fram

Strålen letade sig in
bakom gardinen
retade mina ögon

Jag blundade hårt
ville inte se
strålen försvann

I mitt mörker började jag tänka
sökte efter min mening
men kunde inget hitta

Sjönk tillbaka
i mörkrets
sköna famn

I dess ljuva toner
i lugn och ro vill jag förbli
till min tid är förbi


2019-06-19
  > Nästa text
< Föregående

Viksten
Viksten