Sista gången?

Det var kanske då
när du sa hej då och cyklade
iväg med cykelkorgen full av prästkragar,
blåklint och jordiga nypotatisar.

Vi var glada över att träffas
för att prata stilla en stund, men kände oss lite
vemodiga, vi var inte unga längre.

Efter det försvann en av oss, lite till och lite till
för att sedan försvinna helt med dimmorna upp över havet.

Vi vet inte när.
Vi vet bara att någongång är den sista.