Redan medlem?
Logga in
Kunde jag
klippa mitt hjärta i strimlor gjorde jag det som fåglar flög de iväg från mina händer landar i varje sorgset hjärta att lindra alla sår många på resan fått gå inte så hårt på mitt golv. det brister varför ser vi inte varandras olikheter accepterar oss som vi är, vi lever på denna jord en kort tid en del hinner aldrig leva trampa inte på skärvorna trampa inte på det spirande fröet låt det få blomma den tid det har Som jag längtar rinna över asfaltens hud till Violas där rosen blommar utanför då känner vi hur glädjen dofterna möter oss i dörren som en doftande kringla bakad med kärlekens hand.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
morgonstjärna
Läst 313 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2019-06-27 10:58
|
Nästa text
Föregående morgonstjärna |