Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Den här vill jag ge en publicering till. Det är nåt visst med de här orden. Första publicering 2006


Och en gång kysste han Edith Piaf

Vi levde livet medan vattnet virvlade 
under broarna över Seine.

När jag blundar

kan jag ännu höra orkestern på 
café de Charase och deras underbar Piaf
De spelade samma musik varje eftermiddag 
lagom till vår middag och du skrattade, och gav
pianisten dina blommor, och som han älskade dig!


Du, jag ville skriva det här med ord heta nog
att få dina ögon att börja glöda


men inser att vi är långt bortom den tiden
då vi sprang med vindarna över världen
och trodde att den bara var till för oss två
Långt bortom den tiden då jag verkligen brann


För det var ju så då, som när vi rymde 
genom Tuelleriparken efter att ha plankat 
in på Louvren, vi var ju fattiga konstnärer

På flykt


Vi la oss på gräset med en flaska absint
lite ost och ett bröd och du berättade att
tiden skapat en grop för oss två här


Så hade aldrig någon kvinna tittat på mig förut
och livet kysste oss med absintsmak på läpparna
just där tiden stannat för att ge oss en chans
Plötsligt förstod jag varför universum 
fortsatte expandera (fast det kan  ha berott på spriten)


På vägen hem började månen gå upp och 
hororna med sina sönderstuckna armar
slog ut som vissnande blommor i den 
mörknande parken, men inte ens det kunde


döva vår känsla


När vi kom fram till rummet vi hyrde 
såg vi ambulansen hämta pianisten från cafét
men blåljusen slogs av vid hörnet 
Det fanns inget behov av brådska längre.


Kanske var det så att vår kärlek dog i en ambulans
vid hörnet till café de Charase tillsammans med 
en nästan 80-årig man som i sin ungdom 
en enda gång hade kysst Edith Piaf


Det var som om hans spruckna ackord varit 
limmet som höll oss tilsammans den där våren
när du slutade springa med mig och vindarna.
Då, när sommaren svepte in i Paris och hösten i mig.

 




Fri vers (Fri form) av Roger VIP
Läst 423 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2019-06-28 16:27



Bookmark and Share


  Engel
Nu tog du mina tårar.
Fantastiskt.
2021-02-13

  Nanna X
Oh no, skjut inte på pianisten : (

Jag älskar Piaf och din välskrivna text väcker tydliga Parisminnen.
2020-09-09

    Steff...
Ja vad säga en fin berättelse med känsla och poem dikt,jag har typ sett två tre av dig då ny jag är men vackert o Paris har jag aldrig sett så det är kul att få känslan
2019-11-30

  Kungskobran VIP
Non, je ne regrette rien

Fin dikt om Edit Piaf en av mina stora favoriter
2019-09-08

  morgonstjärna VIP
den här var mycket känsla i och ett fantastisk händelseförlopp
personligen hade jag tagit bort
(kanske var det spritens fel)
det känns mera som en efterkonstruktion. :)

2019-07-04

  Smultris
Alltså <3
2019-07-01

    Jag är fan större än Sartre VIP
Vacker och smärtsamt!
Tjusigt flyt i språket, vilket gör att läsningen blir behaglig.
2019-06-30

  SpamPippiL VIP
Den minns jag. Härligt när minnet funkar.
2019-06-29

    ej medlem längre
Kärlekens alla nyanser
2019-06-28
  > Nästa text
< Föregående

Roger
Roger VIP