När de blytunga

Går vilse

Somnar ingen

Allt mitt

Landar i mörker

Ditt landar inte alls

Lever under

Utan att kunna

höja blicken

Ovan strålar du

Har länge sökt vägar

Alltför många gränder

Där ljuset är skumt

Nästan lika skumt

Som de som krälar

längst in

Lever på glimtar

Från stjärnor

Aldrig måste de skåda

Gråsuggorna

Som lever på vad?

Kanske är de bara skuggor

Som följer de ljusstarka

De som alltid tror de har rätt

De som aldrig kan skåda

Livet som tassar osynligt

I det gråa mörkret

där ljuset

Aldrig kan brinna i själar

Utan kompass