minnesmusiken lika tydlig som koltrasten
äpplen som faller, skörden var god
du frågar var är du ?
alla minnen så trötta, liksom ditt ansikte
du tar av det, frågar om jag ser dig
jag sa inget, men du såg förvandlingen
/ den fanns bara inom dig/
avståndet det enda som skiljer oss åt
stenar talar inte människospråk
de tiger som stenar bör, tills vi lärt oss
vindslipade minnen
-----vinden skvalpar trött
polerar sten till sand
du frågar var är du ?
solkatter sover på bord
tidningar och händer
allt lika nära som min hand
avstånd och en gräns
orden tränger genom skuggor och löv
skuggor och löv
du drömmer om frihet
från värk,
du frågar var är du ?

sedan försvinner jag som
regnvatten rinner över fönstrets
förtvivlade utanförskap
hur kan endaste trampa sönder
det tunna såret, knappt läkt
förmår inte förstå ett sånt mörker

återfall tar över året och mera