Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Mörkerseende flöde från gränsen till gryningslandet ... - Publicerad här tidigare i mars 2007 - Nu 2019 känns det som om jag lämnat tunneln och funnit min kompass till Universum igen genom kärleken


Stigfinnare utan kompass

Så många alster
jag läst av
mina medskribenter

poem och flöden
med ord
fyllda med mening och innebörd
om sorg, glädje och drömmar
vilka svårligen lämnat mig oberörd

Så många
varierande olika
men kanske just därför
mer lika än skilda
levnadsöden
som via tårdränkta
försänkta tangenter
utan några som helst dirigenter
skrivits ner här
och lyfts fram för att bli publika

När natten lider mot sitt slut
det händer att jag ett värmeljus
tänder som för att förbereda mig
på gryningens första strimma
alldeles innan dagningen
tar över i tidig morgontimma

Spegeln
reflekterar
det sargade landskap
jag någon gång
någon stans
gått vilse i

omgivet av höga
skyddande bergmassiv

där någonstans
jag minns inte var
tunneln som leder
tillbaka till mitt liv
en gång fanns

Ljuset i tunneln
som alla så ofta
talar om
har med tiden
för mig
förvandlads från
tro till möjlig teori
som med åren
och de allt mer
infekterade såren
övergått till sägen
på väg att bli en myt

och jag själv
en vilsen stigfinnare
en gång framgångsrik
och ständig vinnare

nu en man
som söker vägen
till tunneln finna

utan någon att fråga
om den ännu finns kvar

I skenet av en liten låga
från ett litet värmeljus
söker jag svar
för att finna ut
min aktuella position
innan jag dristar mig till att våga
följa min allra sista
kvarvarande intuition

och till slut ge mig ut
för att utan karta och kompass
kunna söka rätt på 
var någonstans i tiden
mellan nu och då
den sista striden
gick i stå

för att på något sätt
kunna ta reda på
åtminstone åt vilket
håll jag borde gå

för att kunna nå
fram till det massiv
som är det mest sannolika
för mig att finna det ingångshål
som leder till den tunnel
igenom vilken jag måste gå
för att nå fram till det där
omtalade svaga ljuset
vilket genom det mörka bruset
kommer att berätta och låta mig förstå
att jag börjar närma mig mitt mål

Att få börja om igen
med mitt liv
återfyllt med oanade möjligheter
och valfri mängd alternativ

Men för stunden
är jag ännu bunden
och lite vilsen
i det sargade landskap
som reflekterar mig

sträcker försiktigt ut min hand
i hopp om att kanske få hjälp på vägen
av någon som kanske är som dig

 




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Peter Stjerngrim VIP
Läst 200 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2019-07-07 16:59



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Peter Stjerngrim
Peter Stjerngrim VIP