Mörkerseende flöde från gränsen till gryningslandet ... - Publicerad här tidigare i mars 2007
- Nu 2019 känns det som om jag lämnat tunneln och funnit min kompass till Universum igen genom kärleken
Stigfinnare utan kompass
Så många alster
jag läst av
mina medskribenter
poem och flöden
med ord
fyllda med mening och innebörd
om sorg, glädje och drömmar
vilka svårligen lämnat mig oberörd
Så många
varierande olika
men kanske just därför
mer lika än skilda
levnadsöden
som via tårdränkta
försänkta tangenter
utan några som helst dirigenter
skrivits ner här
och lyfts fram för att bli publika
När natten lider mot sitt slut
det händer att jag ett värmeljus
tänder som för att förbereda mig
på gryningens första strimma
alldeles innan dagningen
tar över i tidig morgontimma
Spegeln
reflekterar
det sargade landskap
jag någon gång
någon stans
gått vilse i
omgivet av höga
skyddande bergmassiv
där någonstans
jag minns inte var
tunneln som leder
tillbaka till mitt liv
en gång fanns
Ljuset i tunneln
som alla så ofta
talar om
har med tiden
för mig
förvandlads från
tro till möjlig teori
som med åren
och de allt mer
infekterade såren
övergått till sägen
på väg att bli en myt
och jag själv
en vilsen stigfinnare
en gång framgångsrik
och ständig vinnare
nu en man
som söker vägen
till tunneln finna
utan någon att fråga
om den ännu finns kvar
I skenet av en liten låga
från ett litet värmeljus
söker jag svar
för att finna ut
min aktuella position
innan jag dristar mig till att våga
följa min allra sista
kvarvarande intuition
och till slut ge mig ut
för att utan karta och kompass
kunna söka rätt på
var någonstans i tiden
mellan nu och då
den sista striden
gick i stå
för att på något sätt
kunna ta reda på
åtminstone åt vilket
håll jag borde gå
för att kunna nå
fram till det massiv
som är det mest sannolika
för mig att finna det ingångshål
som leder till den tunnel
igenom vilken jag måste gå
för att nå fram till det där
omtalade svaga ljuset
vilket genom det mörka bruset
kommer att berätta och låta mig förstå
att jag börjar närma mig mitt mål
Att få börja om igen
med mitt liv
återfyllt med oanade möjligheter
och valfri mängd alternativ
Men för stunden
är jag ännu bunden
och lite vilsen
i det sargade landskap
som reflekterar mig
sträcker försiktigt ut min hand
i hopp om att kanske få hjälp på vägen
av någon som kanske är som dig