Så skön är dagen, natten fallit till ro
gässen hörs fladdra förbi i morgonstunden
rutan öppnas nu hörs grannhunden
igår väckarklockan min
idag nog nå´n annan som
väcktes ur sömnen sin...

Men ändå trots dagen den ljusa
det finns inget som mig så kan tjusa
som stjärnorna på himla pällen
då på sena kvällen på vissa mörka ställen
få se stjärnorna i stjärnkikaren
det slår allting inte bara klädda i vitt
eller lite gult eller i lite svagt blåvitt...

Här finns hela färgskalan med
från stjärnorna strålar en kaskad
med regnbågens färger ut
som man önskar aldrig skulle ta slut...

Eller när man en mörk kväll går hem
tittar upp på alla stjärnorna dem
då kunde de väl också låta
ögat få se hur strålande
vackra de e´komma ut ur sitt skal
ej dölja sin skönhet bakom en blek sjal
utan visa hela sin potential
även för oss jordbor
så vi slapp ta till
en piedestal...