En bro över tidens gång
Vattnet som fyllts av tång
I horisonten en upplyst trappa
Når du inte upp för att klappa
Fiskmåsar cirklar runt stranden
Känner du själens närmanden

Kroppen fylls av ett vemod
Kom som en syndaflod
Borta vara alla gränser
En stig fram som glänser
En massa skyltar i neon
Plötsligt hör du en telefon

Snaran som sakta dragits åt
Du kunde knappt få fram förlåt
Stolen hade börjat tippa lätt
Detta var nog kanske inte rätt
Telefonen som räddade situationen
Det tog dig ner ifrån den höga tronen

Var ju bara telefonens larm
Det som gjorde dig varm
Än en gång räddad av slumpen
Känner du inte längre klumpen
Så tillbaka på ditt arbete
Detta är då helvetet