Vad som fattas den galna kärleksdåren
Från för-älskelse
till för-älskelse
som för-rätt
till huvudrätten
där man inte sitter ihop i symbios
några korta månader
utan HÖR ihop
ett helt liv
Den galna passionisten
älskar sig själv
när den "rätte" dyker upp
men träder åter in i saknad
och ändlös längtan
när den rätte åter
visar sig vara en annans
Galenskapen har aldrig på riktigt
älskat någon annan
än sig själv
med hjälp av proteser
Det är den insikten
som gör ont
Att älska
är kanske det sjukaste
som finns
"Jag är kär
i din kropp, dina ögon
och vackra ord"
borde det heta
"Din historia
och beteende
vill jag inte veta av"
Men det är där
ett förhållande börjar
Det vill inte poeten ha
kan inte
Det blir ingen bra
poesi
Kanske det är relationen som bär
som utgör Smärtan
bortom de skrivbara orden