Det är något visst med en klänning.
Den skapar en särskild spänning.
Inte bara för den som bär den,
ett plagg som betraktas är den.

Nog för att byxan är mera vanlig
och inte längre så typiskt manlig.
Kjolen är något mittemellan
och syns numera ganska sällan.

Klänningen beskrivs som ett fodral
som döljer ett ego under sitt skal,
men bärs egentligen för att pryda
en kropp som har att sömnaden lyda.

Blickar som följer kan variera
från begär till att argumentera.
Men den som i klänningen trivs
låter sig nöja med vad som här skrivs.