Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

FÖRÄNDRINGEN

Vintertankar.

Latent ligger minnet som en väckarklocka med repetition, medan jag försöker gräva mig upp till ytan av ett medvetande. Drömmen tog över och jag får försöka redogöra för alla minnessynopser.

Måste alltid ett måste då i den tidiga våren ändå var ofrånkomligt ett återkommande göromål. Matningsdags står det skrivet på en gul poster lapp på kylskåpsdörren. Då måste jag åka ut till Torpet och mina små vänner, både fåglarna och mössen kommer säkert att möta mig med glädjetjut.
Det är drygt en vecka sedan senaste besöket, snart kommer krokusen att blomma för fullt, kanske får jag redan nu se små gula spetsar sticka upp i den uppskrapade snön under matarna.
Det planterades många lökar för flera år sedan, nu är det kanske ännu för tidigt, kanske någon tuff gul blomknopp vågar lysa glatt.
Flera veckor är kvar ännu tills vi kommer fram till den efterlängtade påskhelgen.
Då kanske det blir dags att jag får titta över regnvattentunnorna, det är säkert också dags att börja skaffa några nya, för att sätta under stuprören. Redan nu tidigt på våren måste det börja sparas vatten för att ha till den kommande planterings tiden. Man måste ha många tunnor och fylla dem som boostrar.

Våren kräver planering tyckte fåglarna med, de har ätit massor med randigt solrosfrö blandat med diverse småfrön från tröskrensningen. Gulsparvarna grälar alltid sittande i maten och sprätter så ut skräpfröna flyger, de kanske ändå duger till mat åt mössen.
Hackspettarna äter också gärna av fröna, men för honornas skull hänger jag upp talgbollar. Lystet hackar de och även Mesfåglarna, i sig av fettet.

Snart är det dags för att äggproduktionen skall komma igång och då behövs fett i koppen.
Nytta gör även då de överblivna resterna från slakten, ingen stor efterfrågan är den gula njurtalgen som fett tillskott i människokroppen, men för barnproduktionen hos fåglar och möss är det guld värd.
Allt detta blir sedan till glädje för oss människor när vi får njuta av vårens och sommarens fågelsång, skapad genom en ökad småfågel produktion. En bieffekt ger det oss människor en hjälp ur våra vårdepressioner.

Sinnets glädje behöver alltid en hjälp på traven, för det är väl för vår lycka fåglarna sjunger eller är det en annan mening som är dold i sången djup.


Vårvinterns gårdagar gick obemärkt i sakta mak förbi, men en morgon när det varit nollgradigt väder hörde jag hur Katterna springer oroligt fram och tillbaks framför altandörren.

Gryningsljuset är knappt synligt och snön piskar mot fönstret, ni får väl gå ut då, tänkte jag om ni nu så gärna vill, trots att ni hör vilket väder det är där på andra sidan dörren.

Ni får gå och känna på vilket eländigt väder det är.
Puttar upp dörren till en liten springa och den ena katten slinker ut. Jag knäpper på datorn men hör ett morrjam från altanen, öppnar dörren till en bredare springa och in kommer katterna förskrämda. Vad nu då är min första tanke när jag se de andra som med uppborrade svansar stirrar ut i snögloppet.

När jag stiger ut på altanen där ser jag en hopkurad liten grå katt som snabbt slinker iväg ut i kylan och snövädret.

Detta var den lördagsmorgonen när det det hade blivit ett bakslag, eller omslag i vädret kanske man kunde säga, snön piskande intensivt emot fönsterrutan.
Det blötta snötäcket som ligger på den nyligen rensopade innergården, den ser mycket ogästvänlig ut både för katter och människor, tänker jag och stänger dörren.

Kanske ett normalt vårvinterväder, men ändå.
Vi kanske har inom oss tolerans nog att möta dagen i glädje och känna medkänsla med allt som är utfryst och utslängt i kylan.
Kanske likväl med främlingar, som med den främmande lättskrämda katten på altanen.
Den som kanske hade sökt sig till värme och gemenskap, när den kände doften av sina artfränder, kanske var hungrig och utstött. Inte kunde den veta med säkerhet att matskålen som stod dold under bänken snart skulle blev påfylld, så att det bjöds mat ifall den inte hade flytt för långt bort från altanens trygghet.

Möt dagen med Kärlek, ge dina medmänniskor ett leende. Den kommande Påskhögtidens budskap grinar gnisslande illa i dagens samhälle.
Det är kanske länge sedan någon hängdes upp fastnaglad för att bli ett stinkande lik, och bli andra till varnagel. Men säg och svara ärligt på frågan till dig själv, hur länge sedan var det i tankarna jag lät korsfästa en främling.

Numera har Samhället utvecklats, digitaliserats och vi korsfäster människor på ett mera subtilt sätt.
Den modige vågar fly, även om de likt katten kommer ut i oväder och storm.
Vägen tillbaks kanske ändå finns ifall man kan be om nåd, för att man störde någon som levde i en egen bubbla med skapad tomtebolycka.

Minns att jag i den långa drömsekvens flöde vaknade tidigt i onsdagsmorgonens mörker. Staden var ännu tyst. Kanske det var en dröm som väckte mig, för en mening ekade i mitt huvud och förföljer mig fortfarande.

”Moralism utan mening”.
Detta citat är något som kan leda till förnedrande realpolitik. I nutid likaväl som i det förflutna.
Nu och många år efteråt mins jag att det då, den våren snart snart skulle bli Vårfrudagen i anslutning till påskveckan.

Den dagen firar vi för att en oskuld påstod för sina anhöriga att hon blivit gravid utan manlig inblandning. Det var visserligen för tvåtusen år sedan, men vi firar minnet av detta absurda påståendet ännu.
Kanske inte så konstig, många har nog försökt att urskulda ett ögonblick av obetänksam lust. En graviditet blev oftast något som var en helt naturlig följd som resultat av kanske ett tillfälligt könsligt umgänge.

För tvåtusen år sedan och även senare gällde det ibland t.o.m. att rädda sitt eget liv, med en mycket hållbar ursäkt.

Det var subjektet eller det indirekta objektet som hade skulden till den oönskade händelsen. Fortfarande har vi samma tanke, hur låter vi detta ske.
Undrar ibland, ifall frågan om orsak och verkan inte alltid har formuleras rätt. Människors privata umgänge är komplicerat och styrs av många krångliga fördomar och ofta ett socialt regelverk. Men glöm aldrig att oftast är man två när detta sker som inte fick ske, men ändå blev ett faktum.

Kanske är vi så besatta av de gamla sagorna om jungfrufödsel och Gudasådd hos människorna.
Kanske orsaken är att det mänskligt befruktnings villiga objekten bara alltid har kommit att ses som ett objekt utan egen vilja.

Nej, nej nu går tanken in i fel spår. Den sorgliga delen av spåret som heter våldshandlingar och är och förblir en dold mörk berättelse och den kommer att förloras, in i det fördolda.

Kanske ändå det är bäst att sova en stund till. När ändå tankarna bara flyger hit och dit, vad skall vi tro, till vem skall man förlita sin tro.
Allt blir oftast bara en moralism utan mening.

I en ny dags början är det mesta på lur, allt blir snart endast på narri.
Våren kanske inte skulle ha kommit hit ännu, inte då, inte den gången, vi var ju endast i början på året. Långt var det kvar även i nutid är april månad avlägsen, månaden där allt inklusive vädret är ett skämt.

Termometern lever sitt eget och digitala liv och det får kroppen att rysa, flera minusgrader på en del håll i landet, men i går var det många plusgrader någonstans.
I min drömda tid sade jag till katterna nu åker raggsockorna på och jag försökte förgäves övertyga dem om att det inte var ett väder på andra sidan dörren, som någon alls ville gå ut till.

Det ända som är sanning är att det var så som det brukar vara i påskveckan, ena dagen varmt den andra kallt.

Ja, det är vad jag kan minnas i nuet för allt var ändå en dröm.

Det är inte påsk ännu bara i mitt minne, men ville ända berätta hur jag upplevde delar av de noggrant reglerade ritualerna som då föreskrev, hur man skulle göra och bete sig socialt när påsken inföll. Sällan förklarades varför. Kanske därför nästan allt numera är glömt.

Kommer ihåg en dymmelonsdag när jag var ung. Det var då som kläppen i kyrkklockan skulle bytas ut mot en kläpp av trä, dymmeln. Allt för att klockringningen på skärtorsdagen skulle påminna om det som stillaveckans budskap innehöll.
Jag, som alltid var nyfiken, frågade kyrkvaktmästaren där hemma hur det var, om och varför vi fortfarande här uppe i denna kalla nord brukade dymmla klockorna.

Vi är kristna svarade han, det här är skapat för att församlingen skall veta att denna dagen var det när Kristus blev förrådd. Klockorna bara mumlar tyst och pratar som om de pratade i lönndom.
Sedan band han alltid fast kläpparna på klockorna så att ringningen på skärtorsdagen skulle bli stum, bara som ett gnissel och jämmer hördes. Han var en djupt troende man, klockorna de skulle bara ringas med en näve som han sade.

Onsdagens budskap till oss kristna var därför att genom svek, dömdes Jesus Kristus till Korsets död.

Hur det nu var med med den domen som den beskrivs i Bibeln, var den ganska ”modern” som jag i dag kan se det.
Folkmassorna skränade korsfäst och en svag och lättpåverkad domare sade ”okej då”, för att att få tyst på den populistiskt skränande massan.

Moralism utan mening, bröd åt folket.

Herremännen sparade på guldet för att ha till de framtida dåliga växelkurserna.


Kan man i en nutid tro på en högre makt, en Gud som i sin vishet och kärlek är större än vår förmåga att förstå. Att tro kanske bara är en dårskap eller endast vår oförmåga att ha förtröstan.
Vi med vår framstående kunskap och med minst 150 år av fredlig samhällsutveckling vet ju att något annat än vetenskap och matematisk tänkande är bara en vision, och obevisbar.

Kan den troende påvisa tecken som bevisar att de har rätt i sin tro, kan man påvisa vetenskapliga bevis för att några så kallade under i trons namn har skett.

Denna fråga har följt oss i nästan tvåtusen år.

Varje gång när vi närmar oss de stora högtiderna dyker frågan upp på nytt.
Korsets mysterium i anslutning till Påskhögtiden är bara ett exempel.
Man kan fråga sig varför kan inte vi kloka människor i detta land föregå med ett gott exempel och avskaffa denna religiösa högtid, liksom alla andra liknande högtider.
Alla dessa som med sin koppling till kristendom och andra religiösa företeelser endast skapar orealistiska myter.

Detta är sagor och trosföreställningar som oftast baseras på tvivelaktiga, ofta med ett ovetenskapligt sammelsurium, hämtat ur muntliga eller av lekmän skriftligt nedtecknade förhoppningar.

Svaret blir kanske att vi behöver en ledighet efter en lång och kall period som kallas vinter.
Nys… måste jag säga, banal ursäkt i vårt fredliga och välmående land där alla kan kan ta en ledighet och en ferie när man så önskar. Det finns numera möjlighet att fly vintern ifall man upplever den som tråkig och bedrövlig.

Det här var endast Stilla tankar i en Stilla morgon, tankar skrivna inför en Fastetid. Skrivet av en dåraktig man som fortfarande har kvar en ologisk tro.

Vilka förväntningar har ni på denna Kristendomens största helg.
Jag har presenterat min drapa som är ömsom drömd eller återskapad av mitt minne viket är ett vanligt signum inom religionen.
Men blir då en berättelse mindre värd eller mera osann, för att den kanske kittlar fantasins råmärken.


Asfalten blänker svart av nattens regn, men på himlen syns en liten strimma gryning, hoppets närhet i mörkret.
Svalt är det men Talgoxen har börjat sin tjatiga morgonsång. Delar sitt hopp och förtröstan till alla som vill ut i naturen och njuta av våren.
Den lilla trädgårdsfontänen porlar glatt på altanen, tänk vad ett porlande rinnande vatten kan ge många tankar.
Möt dagen som väntar trösterikt.
Jag kan ändå inte låta bli att tänka tillbaks på en tidig morgon för många år sedan.
De kristna högtiderna har under generationer präglat våra liv, men är de kanske ändå utsprungna ur naturen och vår längtan att föreviga vår uttrtycksförmåga till en kollektiv gemenskap.

Jag satt en gång i den tidiga gryningen och såg ut över åkrarna där morgondimman strök kring i olika skikt.
Fåglarna var knappt vakna ännu, medan naturen andas stillhet och tystnad. En tidigt anad sommarmorgon med sommardofter och deras läkande kraft.

Det här var vid Pingst, hänryckningens tid som det har blivit kallad med modern nutidssvenska. Vad betyder denna hänryckning för oss? Är det en förövning inför den stora högtiden som väntar framöver, midsommar. Eller är det bara ett uttryck för att de uppdämda känslorna kommer att släppas fria efter en lång vinter.

Ut i ohämmad frihet.

Hur kan vi koppla ihop detta med den Kristna högtiden Pingst och dess budskap?

”Ni skall gå ut till alla folk och alla människor och förkunna mitt budskap”
Det skall en gång ha varit Jesu ord , nu i moderniserad tappning. Det här är det budskap som kyrkan och religionen manar oss till att följa.
Men behövs det, skall vi tvinga på andra våra kristna värderingar.

Kan de inte skapa sig egna regler och värderingar, likvärdiga våra.

Är våra värderingar de rätta? Eller har de kanske redan ett budskap som de försöker förmedla till oss, men vi lyssnar inte.

Gå ut till alla människor försök att få dem att lyssna.
Hur svårt är inte det.
Lyssnar vi till människor som har kommit till oss.

För oss som har en kristen trosgrund, eller skall jag säga för mig som har en kristen tro, finns det värderingar som i dagens samhälle har undanträngts och inte kan försvaras.
Fördomar som behöver bli både gömda, glömda för att något gjorts, något som inte kan göras ogjort.

Vi behöver åter föra ut budskapet om Kärlek, Rättvisa och Solidaritet mellan människor.
Budskapet att alla människor har ett ”lika värde inför Gud”, först och främst ett lika värde även människor emellan.
Pingstens budskap är fortfarande giltigt i vår splittrade värld.

Be varje dag att världen kan förlåta din okunskap och oförmåga, så att din själ kan bli renad.

Ps, Jag tror på att den framtiden kommer när vetenskapen har bevisat människans själs existens.

© Bosse 11 juni 2019.









Prosa (Kortnovell) av Bossepoet från Österbotten
Läst 233 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-07-12 05:28



Bookmark and Share


    Sefarge VIP
Så berörande skiftat
om Livets skapelse
-krafter. ..

2019-07-12
  > Nästa text
< Föregående

Bossepoet från Österbotten
Bossepoet från Österbotten