Ogräs i idyllen / Smutsiga naglar

av Andreas Ekholm (e-bok, 1999)

Jag känner mig inte manad att svara på frågorna, men uppgifterna i passet berättar emellertid följande: Jag heter Per Andreas Christofer Ekholm, varav Andreas är det understrukna tilltalsnamnet.

Nog pratat om mig. Intressantare är vad jag vill uppnå med mitt skapande. Jag önskar tränga in under huden, låta bokstäverna, orden och meningarna hemsöka köttet och tanken. Låta texten bilda ett kletigt hölje runt anden som läsaren inte kan ruska av sig utan att drabbas av biverkningar. Men framför allt vill jag framtvinga skrattet: ty det är i skrattet, det okontrollerade gapflabbet, som läsaren frigörs från sig själv. Det är där hon bryter sig ur sina mönster och låter nycker regera över anständigheten, fogligheten och förutsägbarheten.

Allt för ofta ebbar dock skrattet ut i ofarliga leenden, små glimtar i ögonvrån, och då är det inte mycket värt. Men det händer att skrattet sätter sig på tvären som en klibbig klump i halsen och det är då vi kommit någonstans. Läsaren skall tvingas över i en gråzon där hon till en början känner sig tillfreds genom skrattet. Men när upptäckten av de verkliga landskapen slår igenom och vetskapen om vad som döljs i periferin tränger sig på, då får hon fejsa sin egen ångest; ångesten över att vara på osäker mark, omringad av hemskheter och förruttnad skenhelighet, och ångesten över att till en början garvat åt misären, denna misär som efterhand ter sig alltmer sorglig, föraktad, trasig, vedervärdig och inte den minsta kul. Det är i dessa ögonblick litteraturen kan skapa genom att rasera, det är då den kan strimla sönder ett strött tänkande, drivet av slentrian och närt av likgiltighet. Jag påstår inte att mina kråkfötter tar läsaren till dessa skämda trädgårdar, men faller någon dit känner jag ingen skuld.

Köplänkar