”O, Gudinna av Jord

Solen är din moder

sprungen ur visdom

och höjd över Alltet”

Öknens ensamma drottning

som har räknat alla sandkorn

Blott hon vet hur många det är

Hon viskar vishet med vindarna

och orden sveper över jorden

Hon läser orden ur stjärnorna

då endast dem till henne talar

Sanningen sparar hon i en ask

omsvept av nattens sammet

när hon dansar med kobror…

Hon dansade med kobror

kände doften av deras gift

dem viskade om förräderi

med kluvna svarta tungor

hennes liv var likt en sång

och marorna var dess röster

som ville splittra de hjärtan

där demonerna byggt hus

hon dansade med kobror

till de falskaste av toner

kylan blev hennes värme

och skuggan hennes ljus

hennes kropp förvreds

av skuldens tryckande ok

där skammens röda floder

flöt bortom blodets brus

hon dansade med kobror

där dagen aldrig blev ljus

sökte sanningen i sandkorn

men fann bara vämjeligt grus

hennes fatala misstag

under livets farliga dans

förblev hennes eget hjärta

fyllt av tysta osagda ord

blott ett hjärta

men

för stort

för denna jord

*Musik (Brandon Fiechter, Arabian Nights)