Det hemska, det hemska
där det ligger och kokar
fräser upp mellan mina
darrande cellväggar

Det usla, det usla
desperat vill jag dölja
stuva ner det i köttväck
som ett lakan i en madrass

Hur länge kan man springa,
från det hemska och det usla?

Ett motvilligt möte med Dig
blottar ett slakthus fullt
med ruttna kadaver, med
krokarna fulla av
olika jag

Här
där horder av spyflugor
kryper in under ögonlocken
fylls jag av död

Denna bubblande, krälande
äcklelmaskin som jag blir
börjar osa — ett dis
utav kompost och mullets blöta

mörka fläckar börjar
arta sig, kött faller ner
ifrån himlen, mörkret blir
totalt,

ett nödvändigt ont
för en gryende dag.