Onsdag den 30 November 2016

Ge mig mitt liv...

Vandrar fram och tillbaka
jag väntar och ängslas
det kliar i mina vener
ångesten kväver mig

skuggorna anfaller mig
min kropp strejkar
vad är det som händer

varför
är jag en så hemsk människa
jag är utdömd
ett hopplöst fall

jag är enligt dom den jag alltid vart
men jag ska visa
visa att jag kräver rättvisa

ge mig mitt liv nuuuuu.....






Fredag den 4 November 2016

Någonting...

Det finns någonting som kan fördriva själen
Det finns någonting som kan förmultna kroppen
Det finns någonting som kan sprida frost över det som brinner för livet
Detta någonting kallas kemikalier
Detta någonting kallas jord
Detta någonting kallas missbruk
Det enda som kommer att stanna är tanken, hoppet och tron

TACK…






Fredag den 4 November 2016

Du är död...

Cancer säger du,
Vad vill du att jag ska säga?
Vill du se min sorg?
Vill du se mig brista?
Jag vet vad du vill och det är inget gott..
Du vill se mig misslyckas,
du vill se mig gå under i drogernas grepp,
du vill se mig krypa på mina bara knän och be dig om att få tak över huvudet,
att få pengar för dan,
du vill få makten o kontrollen över mig igen
den jag aldrig kommer ge dig igen,
jag har en ny familj en n mamma o pappa,
jag har en man som älskar mig,
jag har mina två söner jag är lycklig och drogfri idag
så ta din jävla cancer o kör upp i röven
för du har ändå supit till dig den så hos mig hittar du inget annat än hat..
ADJÖ far....






skrev denna 2012..

Fredag den 4 November 2016

Bekräftelse torskens bekännelse...

Nu kan jag se mina mönster tydligt men saknar förmågan att bryta dom...

Fingrarna bläddrar maniskt i min ”bekräftelse bok”
mina tankar leker med siffror och ner klottrade namn
vissa av dom går knappt att tyda,
men jag ger mig inte förens någon hungrig kropp vill mätta min egen hunger,
fylla tomheten,
tala om för mig vad jag ÄR och vad jag DUGER till utan att nämna ord...
jag söker dag som natt
dämpa den känslan som river sönder mitt bröst
en känsla av att inte finnas till
av att vara omtalad negativt
att inte känna mig värd ett liv på denna jord...

Den känslan försöker leda mig ner i gropen som täcks igen och låter naturen göra resten,
hur mycket jag än vill bli av med den klänslan så går det inte,
för den börjar bli kronisk...

Detta ord KÄRLEK...fick jag en skev bild av redan innan jag fick se dagens hemska sanning,
det hemska ljuset som bara störde och var i vägen,
en bild av en familj som påstods av ”BOSSEN” att det var vackert att älska MED sitt barn och inte älska SITT utan MED..
Det var ibörjan det enda jag visste om såkallad kärlek,
men den visade sig sen på så många olika sätt och skepnader genom åren så att jag inte kan förstår vad äkta kärlek är..