Tisdag den 22 Februari 2011

För övrigt vill jag sälla mig till världens all dubbelmoral... (dagbok)

...som till alla och envar ständigt trumpetar ut hur förkastligt det lär att inleda djupgående studier av pornografiskt material eftersom man då kan lockas att prova alla dessa ställningar själv, med en möjligt inställsam partner.
Japanska träsnitt, svenska och andra konstnärer som avbildar snusket borde kunna få sina straff även efter sin död.

Eftersom det är så mycket mera befrämjande för själens hälsa att ägna sin dyrbara tid (Jag körde om extra många idag på min väg såväl till jobbet som från jobbet, för att kunna ha några minuter extra till övers) till att ingående studera mängder med material där våld ingår som en huvudsaklig ingrediens.

Emedan det är känt att så väldigt få blir så upphetsade av detta att de går ut i verkligheten och prövar på olika varianter av en sådan sensation sådana övningar det möjligen kan erbjuda. Skulle någon till äventyrs gå bärsärkagång där någon skadas eller dör så är det sådant man får ta. Folk skall ju ändå dö någon gång, varför inte redan nu? Det är ju ändå bara en något sen variant av preventivmedel.




Lördag den 19 Februari 2011

något litet om böcker o sånt

bitterfittan är en bok jag skulle vilja läsa




'Objekt' av anna nyström, inspirerade till kommentaren Texten kan läsas som aforism

Fredag den 18 Februari 2011

Kritik på en text (601) Utan att förringa (dagbok)

vi är alla objekt
i varandras ögon

om än subjekt
i våra egna




'Spruta som ett springvatten' av Lars E. Jönsson, renderade kommentaren

Fredag den 18 Februari 2011

Kritik på en text (600) Underbart (dagbok)

allting behöver förklaras
särskilt det som anses 'uppenbart'




Om det finns ord som jag klarar mig utan så är det 'jag kommer' eller 'snart'... Något som känns roligt att höra är när någon i teve råkar säga något i stil med 'När Greta Garbo 1928 steg i land på en båt till Amerika' och liknande uttalanden.

Fredag den 18 Februari 2011

Jag brukar undra över... (dagbok)

...vad jag kan ha att förlora på
att 'komma ut' och låta sidan
bära samma namn
som det står på det vita kuverten
som kommer i brevlådan.

Men så fegar jag och tänker att
då kan jag bli upptäckt och en kändis
vilket vore helt enkelt
en sådan fruktansvärd upplevelse
jag nog inte skulle orka med att uppleva.

Om jag bestämmer mig för
att komma ut en vacker dag
kommer många bli besvikna
tänkandes det där kan inte vara jag
samtidigt begråtandes sanningen.

Om man inte upplever något
ja då är man väl död
och det vill jag absolut inte vara.
Jag kommer kanske dö en dag
låt det bara inte bli 'snart'.





Onsdag den 16 Februari 2011

två texter på sparlåga (dagbok)

De bästa teveserierna är de vilka är så intrikata att inte ens den som följer varje avsnitt förstår hälften av vad de handlar om eftersom de så till fullo lever sina egna liv. De påminner i detta starkt om gamla hyllade spionromaner som efter strykande åtgång blivit till än mer obegripliga filmer.

---------------------------------------------------------
så fort närmar mig ett rum tystnar sorlet, då jag instiger återupptas det så sakteliga, jag känner förstås blickarna, kastandet av getögon... jag undrar förstås som alltid över vad de ser hos mig då de ser på mig. Trots ena könets ohöljda beundran och det andra könets förväntade svartsjuka, såväl män som kvinnor verka som befrämjade av att befinna sig i mitt plötsligt påkomna sällskap. Själv har jag alltid haft känslan av att knappt synas och att då jag lämnar rummet folk genast glömmer min existens. Istället förefaller det vara precis tvärtom, de kan svårligen glömma min person, min uppenbarelse. Bara det att jag själv lätt glömmer vilka som kan tänkas ha varit där, till och med att jag alls var där.
Kanske är det bara till en liten del det yttre som påverkar, kanske är det något annat mer tänkt flyktigt som ändå tycks lämna spår efter sig. Jag kan inte förklara det, mina vänner kan inte förklara det annat än att när jag är där känner de en fläkt av att ha kommit hem. Som jag sade så förstår jag det inte. Jag har frågat om varför men inte fått några riktigt tillfredställande svar. Naturligtvis finns det undantag från dem vilka ser mig som speciell och jag själv tror gärna det är det stora flertalet. Jag känner inte själv att jag intar rummet. Men så är ju upplevelsen alltid subjektiv. Man ser inte på sig själv som andra, man upplever inte sig själv som andra gör. Därför kommer man själv också aldrig riktigt nära. Därför är man själv alltid ensam. De kan inte se med mina ögon, känna med mina sinnen. Jag heller aldrig med deras.







Söndag den 13 Februari 2011

Något litet om politik (dagboken)

Försök inte tillfredställa alla
ta ställning och bestäm dig
fokusera
var tydlig med dina mål
håll dig till dina kända farvatten
hur mycket det än blåser




Lördag den 5 Februari 2011

Allmänt anrop efter Tomas Tiberg

Jag skulle vilja komma i kontakt med någon om känner Tomas Tiberg, eller som känner till den personen. Personen ifråga får gärna vara anonym. Bara att jag behöver få kontakt med personen ifråga. Han kan också heta 'Tillberg'. Jag är osäker på stavningen. Han är formodat lång och gänglig, ljushårig och i femtioårsåldern.




Fredag den 4 Februari 2011

Det är bara du som känner mig... (dagbok)

...och skulle du absolut vilja
såga av dig smalbenet
så vet du också vägen
till min grill på uteplatsen






Torsdag den 3 Februari 2011

Fundamental Q. Ling (dagbok)

Vad eller vem betyder det?




Torsdag den 3 Februari 2011

Petras funderingar i verkligheten, del sjutton, dagbok

När man i verkligheten, åtminstone den mer eller mindre tänkta verklighet jag lever i, så tycker jag att en del saker har fått anta alltför små proportioner.

Man frågar sig ju gärna om en som sitter i riksdagen är retrosexuell, heterosexuell, bisexuell, asexuell, homosexuell eller spontant sexuell med flera möjliga böjelser.

Men frågar man sig om vad personer ifråga har för tillhörighet inom sporter utöver att hålla på en viss klubb? Vann knattelaget de var med i, någonsin en eller annan lagsport? Vann personen ifråga stenkulespel eller en tävling i att spotta längst eller klistra mackor under bordet i skolmatsalen?

Vad föredrar personen ifråga att grannarna har för sorts gardiner i sovrummet? Behövs det en starkare kikare för att se grannarna i hus något längre bort?
Hur mycket tid ägnar personen ifråga till att lägga pussel, knyta ryor eller peta bort den knapriga änden på finska pinnar före gästernas ankomst till veckans asociala träff över en bit öl?

Has det akvarium i badrummet eller vardagsrummet? Vilka fiskar saknas i detta och finns det ett sänkt fartyg liggande i sanden? Alltför länge har frågor som dessa icke synts förfölja en viktig person i kvällspressen. Hur var det nu med det där förklädet egentligen? Syddes det hemma och i så fall i vilket hem, var det mönstrat eller randigt?

Många äro de frågor som aldrig ställs och därför lämnas så oundvikligen grymt obesvarade.

Mycket i övrigt lämnas att önska. Man kan fråga sig om någon släkting till person brukar sitta och lyssna när riksdagspersonen sitter och soffar till i bänkraden eller klingar sina klockor med stickorna stickandes en tröja till lille Jan eller stora Märta.

Tänk så mycket mer intressant det skulle kunna stå rykande färskt fläsk på dagsedlarna om blott mer kunde snokas upp av kvällstidningsredaktionernas journalister. Nu har den där Anderson nekats att ta ut hunden och soporna i en hel vecka bara för att maken/frun skall ha sitt före middagen.




Gattaca visades sent om kvällen eller möjligen natten, här om dagen. Det är en film som på sitt vis visar att ju mera man tror sig veta om en film innan man har sett den, ju större förväntningar har man och kan därför gå som vilse i dessa.

Onsdag den 2 Februari 2011

Något litet om film. Dagbok.

Gattaca är en film som sorterar under 'Science fiction', vilket den på en och samma gång såväl förtjänar som att den inte gör det. Den kunde lika gärna sorteras in under kärlekshistoria, thriller, drama eller deckare. Eftersom den har just de ingredienser som sådana genrer kräver. Med ett undantag kanske. Filmen är en detektivhistoria med ett mord i och man jagar en mördare genom att säkra spår. En del spår är av värde och andra inte. Frågan är bara hur man skall veta vilka spår som skall leda fram till att mördaren grips. Huvudpersonen i filmen blir misstänkt, men som så ofta är det inte den främst misstänkte som är mördaren. Man får inte veta vem mördaren är, åtminstone inte vem som begick mordet. Man får veta att jakten pågår efter en misstänkt och att den misstänkte hela tiden ligger steget före utredarna. Men eftersom filmen har även andra teman och värden så kanske mördaren är någon annan och även förbrytelsen en annan än den man tänker sig.
Filmen är en kärlekshistoria i flera plan, dels den inom familjen, inom vänskapen och slutligen även den mellan man och kvinna. Den som ser filmen får själv avgöra var man som människa bör lägga sina lojaliteter. Att filmen är drama råder det inga tvivel om eftersom den är lika mycket film som teaterpjäs i sitt språk, i sin framställning. Men den är dessutom en långsamt uppspelad nagelbitare till thriller.




Onsdag den 2 Februari 2011

Något litet om livets uppkomst. Dagbok

Jag tror att chansen för att det skulle uppstå liv på jorden och även människan slutligen därtill, är beroende av faktorer som vi gärna totar ihop, tycker till om och dricker varandra till. Inga påhittade lagar verkar gälla mer än i stort sett hundra år eller så. Vare sig det kommer till filosofi, kemi, fysik, natur eller/och så vidare. Jorden är platt, nej den är rund, javisst ja kyrkan och jo men då säger vi väl att den är platt då. Men den är ju rund. Jag vill gå med i det där sällskapet i England som hävdar att jorden är platt. Jag vill flytta till bibelbältet i uesa där man undervisar eleverna i att jorden bara är sextusen år gammal, men vad säger de om att den skulle vara platt? Det är gott och väl att man bygger en partikelaccelerator som kostar multum och att man ger nobla pris till höger och ännu mera höger. Samtidigt som folk svälter ihjäl. Jag har sett eller hittat eller uppfunnit ett ämne som kan göra soldaternas utrustningar fjäderlätta. Däremot har jag inte kunnat hitta något som kan föda världens befolkning... När man designar en ny bil och kanske vill använda sig av nya lätta material så bör man samtidigt tänka på att en bils för och akter måste vara så tunga att när man krockar, bilen tar upp den kraft som fordonet man krockar med bidrar med för att få en besättning i gungning hellre än att krossas. Samtidigt är det förstås så att ju tyngre ett fordon är, desto mera kan det tjäna till att krossa vad det krockar med. Samtidigt drar ett tungt fordon mycket bränsle. Vad? Livets mening? Att leva det och inte undra så förbannat mycket över var vi kommer ifrån, när vi gjorde det eller ens försöka förstå sig på varför.