Fotografier i ramar
med bilder av de gamla

Anfäder som betraktar oss
med allvarlig min från de
sepiatonade porträtten

Handvirkade dukar på skänken

Redan då hör man klockan,
salsklockan, som tickar fram tiden

Den har inte stannat, men den
saktade in lite

Det var så det gick till
när allting verkade upphöra

Då tiden tätnade och
koncentrerades som
outspädd hallonsaft

Och vi har satt
våra mobiltelefoner

På tyst läge