När snön har lagt sin skyddande filt
I midnattens ensamma timma
Över träd och sovande vilt
Då söker vi svaren i dimma
Vem är det som smiter runt stugans knut
Är den magiska tiden på jorden slut
Kan en röd liten tomte oss bära
Eller är jordens ände för nära?

Nå´n sa -Se nu är det stilla
Det var nog bara falskt alarm
Det var nog inte alls så illa
Det är skönt att jorden är varm
Men vaken är tomten, tänk orden
Vad gör vi med livet på jorden
Kapar grenen där vi satt
Till marken faller vi platt

En tomte ses djupt överväga
Kan han frälsa oss med sin hand
Från begäret att ständigt mer äga
Som trollkarl´n ifrån India land
Ni vet han, som förtrolla sin kropp
Till saft, som han genast drack opp
Är det inte just det vi gör?
När vi idogt jorden förstör

Snart är jorden slut, som förbrukad
Så blev glupskhet vårt sorgliga öde
Varje droppe av vatten är slukad
Ensam tomten blev kvar, lille röde
Sin släde parkera’ han här
I Midvinternatt till besvär
Är den släden mest hela tiden
Ty snön har smält från liden


Förr var midvinternattens köld så hård,
stjärnor sågs gnistra och glimma.
Männskan sov tryggt i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrade tyst sin ban,
Nu är snön inte kvar på fur och gran,
snön har smält ifrån taken.
Tomten av oron är vaken.