Sömngångaraktigt ler jag mot
Den Överordnade Mannen

Så glad när han är nöjd
så skamsen när han är missnöjd

Min uppgift är att
vara till lags, ständigt beredd
som en glad flicksout

Ingenting annat ska synas

Någon måste ju
brygga kaffet, alltid nybryggt

Och se om hans hus och hem
jag måste städa, något jag
saknar förmåga till
dessvärre

Alltid hans missnöje

Och när han läppjar på det heta
kaffet
bränner han sig på tungan
vems skuld är det,
han tar till de välbehövliga
brösttonerna
som jag så väl har
förtjänat

Och jag vet ju så väl
vad som väntar en
olydig kvinna

Så ska hans rättvisa skipas

Amen