~*~

Med en rutt obskyr och ensam,
Hemsökt och plågad av blott illasinnade änglar,
Där en Drömbild, benämnd Natt,
Regerar rättrådigt uppå sin tron svart,
Jag har nått detta land på nytt
Från det slutgiltiga dunklet av Thule undflytt-
Från de vilda trakter som ligger, sublimt,
     Ej i Rum- ej i Tid

Bottenlösa dalar och gränslösa floder,
Och klyftor, och grottor, och Titaners skog där,
Med skepnader som ingen människa kan uppenbara
För de tårar som drypa och överallt där falla;
Bergen störtar för evig tid ned
I de hav som saknar stränder;
Hav som rastlöst där sträva,
Svallar, in i himlar av eldar;
Den oändliga utbredningen av sjöar
Deras ensliga vatten- ensliga och döda,-
Deras lugna vatten- lugna och kyliga
Med snön från den guppande näckrosen vita

Vid utbredningen sålunda av dessa sjöar
Deras ensliga vatten, ensliga och döda,-
Deras sorgsna vatten, sorgsna och kyliga
Med snön från den guppande näckrosen vita,-
Vid bergen- nära floden
Ett ringa porlande, för alltid porlande,-
Invid den grå skogen,- invid träsken
Där paddan och ödlan tillsammans kamperar i sitt läger-
Vid de dystra tjärnar och lugnvattendammar
     Där dväljas de Morbida Andar,-
Vid var plats de mest oheliga-
I var vrå de mest melankoliska-
Där den färdande möter bestört
De Lakaninsvepta Minnen från Förr-
Flyga upp och sucka gör de beslöjade skepnader
Som de passerar där förbi vandraren-
Vitklädda gestalter av vänner för länge sen,
Under själskval, givna till Jorden- och Himmelen

För det hjärta vars våndor äro legio
Är detta en fridfull, lugnande region-
För den ande som vandrar jämt i skuggan
Är det- åh, är det ett Eldorado tvivelsutan!
Men den färdande, färdandes igenom det,
Kan inte- vågar inte öppet beskåda det!
Aldrig dess mysterium avslöjas
För det svaga oslutna ögat som är människans;
Så vilja dess Konung, som haver det förbjudit
Upphöjandet av det befransade locket kring ögat;
Och den sorgsna Själ som här sålunda förbipasserat
Betraktar det men genom förmörkade glasögon den ser allt

Med en rutt obskyr och ensam,
Hemsökt och plågad av blott illasinnade änglar,
Där en Drömbild, benämnd Natt,
Regerar rättrådigt uppå sin tron svart,
Jag har vandrat hem på nytt
Från detta slutgiltiga dunkel av Thule undflytt

(Edgar Allan Poe 1844)

LPWJ  svensk version 14/10/09