Av det starka och goda
blev ingenting kvar
när han hade tatuerat
sitt namn på

Hennes bröst

Förött och svett av eldar
alla dom eldar som han
hade tänt på den tiden
då kärlek var en

Lyckokänsla

Hade brunnit så intensivt
att hennes kropp
hade blivit ett brännmärke
skar han bort namnet
med en

Vass lappkniv

Hon bet ihop
fortfarande kaxig
men nu visste hon
vad han var kapabel
att göra

Han ville se livet
släckas i hennes
ögon där, i

Skogsdungen


Rädlsan tog över
kärleken blev ett
besinningslöst
tvång att

Krossa henne,

Och hans hat var
så starkt, till och med
starkare än hans

Skräck