Träskmarker
Mossar och Skogstjärn,
min längtan efter
en annan sorts kärlek

Där inga förtärande
begär stör och
jorden blir långsam

Runt sina egna armar
trär den en silverskimrande
slöja av våtmarksdimma

Stilla väta, regnskyar
luften är skön att andas
och ögonen får vila

Sommaren är över nu
och den grå
regntunga årstiden
häller sig över oss

Sorgen bor i
dimmstråken
en vacker sorg
som lugnar sinnena

Till stillhet

Där ensamhet är
en bädd åt irrande

Vildsjälar







.