Ingen måne
ikvall jagade vi fram i
uselt ficklampsljus
inga vindar
bara mörker
dessto fler var stjärnorna

Demonerna försökte
slita tag i min rock
jag snubblade och föll
hunden förvånad och lite rädd

Han såg dom
det är jag säker på
lite vildare lite räddare
och tåget dundrade fram

Ficklampan nästan död
stjärnor ger lite ljus
men jag är inte
mörkrädd

Nej

Men rädd för
känslan att slitas
inte veta
hur någon tagit
sig rätten
att befalla mig
hur lite respekt
har jag då förtjänat
hur kan min viljekraft
ha blivit så svag?
Har jag böjt mit huvud?

Skall jag behöva
trotsa?

Med rätten av
min inre kraft

Nej!

Men dom var
två mot en

Feghet

Kallas det!