Slinker emellan
Nya tankar
utanför min kontroll
strömmar in
till synes ingenting
utan innehåll
vandrar långsamt
genom tidens olika skikt
osynliga
sammanhållna
men ändå helt
separerade
kniv emellan
skikten
jag går så lättvindigt
glider igenom
som vore det hela meningen
som vore jag något
lättflyktigt
av annan materia
jo jag har läst om det
som gör att flödet fortgår
svårfångat i tanken
det är mellanrummen
i rummen emellan
tiden
och dess strymekanism
finns den mekanska styrningen
sömngångare målar trädet här
nu i skimrande färger
så att fåglarna
anar sin egen skönhet
i dess spegling
och lätthet
så tar jag kniven
skär ett snitt i vävnaden
öppnar upp en väg
mellan de olika
världsbilderna
synförnimelserna
och bara jag kan glida emellan
som en silverfisk
Och katten, den rödpälsade
följer mig
hittar vägen emellan
på katters listiga vis
Då står vi båda där
vid dammen
i en annan
Verklighet
Ingen vet att vi
har varit där
Förr