Du var fylld av livet.
En man med din utstrålning
suddas aldrig ut från minnet hos en människa
där du satt avtryck.

Jag kan nog säga att jag kände ett alldeles
särskilt band med dig när vi gick förbi varandra
i korridorerna eller fikarummet på vår gemensamma arbetsplats.

Det behövdes inga ord. Vi hade poesin gemensamt. Nästan som ett tyst släktskap.

Det hände att vi försjönk i samtal om skrivande eller möten vi gjort med
andra poeter från sajten, sådant som satt spår i oss.
Hur lycklig du var då du berättade om kärleken och om barnen, både de egna och hennes.

Ja, du hade förmågan att få mig och många andra att tro på drömmarna, plocka ner fantasierna från hyllan, damma av dem och se dem ur ett annat ljus. Tills de blev verkliga.

Lasse, Lasse, Lasse.
Du var en fin man med många talanger.

Jag kommer att sakna dig.