Det kunde slutat med ett sänggående. En dröm.

Men tog på mig varma skor. Tröja, jacka och handskar. Måste till stadens kärna. Natten i antågande. Ville inte vara ensam. Ville möte. Det går att välja. Man kan gå genom staden utan att märkas. Utan att märka. Annars tvärtom.

Det finns ett myller av människor. Berusningen ökar ljudet. Hastigheten. Jag skyggar. In i valvet och trycker rygg så hårt mot rappad fasad att bröstvårtor styvnar. Andningen i otakt. Värms.

Några kvarter längre ner genom gyttret. Ett stuprör i koppar jag inte kan motstå. Hånglar ner metallen till flytande. Det rinner på gatstenar under mig. Flämtande.

En bänk. Nere vid strömmen. Sätter mig ner. Gnider mig. Mot träribborna. Det känns bra. Du kommer och sätter dig bredvid. Vet inte vartifrån. En människa tänker jag. Tänder en cigg. Så märkligt.