Det regnar
och inga bussar kommer
för att det är en president i stan
så det krävs fria vägar för honom
och stängda för alla oss i regnet
på busshållsplatsen.

Det regnar
och det är så jävla lätt att bli besviken
på saker folk skriver,
på saker som görs
och på vad som inte görs

Det regnar
och det är lätt att bli bitter
på vänner,
styrelser,
presidenter som gör att min bussjävel inte kommer
och att chauffören kommer att vara sur
då jag i någon fånig protest håller kortet upp och ned.

Det regnar
och jag skulle lika gärna kunna vara bitter på mig själv
som tog mina fina nya stövlar
utan att impregnera dem imorse
då det ännu var uppehåll och molnfritt.

Men jag väljer att le och hälsa på chauffören.
Imorgon kanske jag är bitter, men inte än.
De sura jävlarna som trängs kan få gå före,
att jag får ståplats är okej,
de har säkert reumatism.

Det har säkert också alla stelbenta styrelser
och presidenter.
Och de kan gott få irritera sig på mig
när jag ler dem, rätt upp i ansiktet.

Om jag fick välja någon till president
skulle det fan bli jag själv
men då skulle jag ta bussen
tillsammans med er andra

Jag skulle till och med köra bussen
men då måste jag ta körkort först

Fast era skattepengar skulle gå direkt
till mina nya stövlar.