Ibland skulle jag vilja vara
gift med en psykolog.
En man som bara skulle lyssna
på mig och mitt.

I nästa stund kan jag önska mig
en papegoja som livskamrat
bara för att bryta tystnanden.
Vad som sägs är av mindre betydelse.

En doktor för mina sår.
En lärare för mina okunskaper.
En kock för min ständigt kurrande mage.
En massör för de ibland ömmande axlarna.

Jag inser att jag har
höga krav.
Och jag inser att min man faktiskt är
allt det där.

Men ibland är han en papegoja
när jag behöver en psykolog.