En gång

kände jag mig delaktig av

Nåden

En enda gång, gick snabbt förbi

Uppenbarelselikt, plötsligt

var mina axlar fria från skuld

var huvudet rakt buret

utan smärta och utan kamp

och jag tänkte att

Man kan leva utan skuld

men så var stunden över

Nu har det minnet falnat

ibland faller jag ändå igenom

och längtar hejdlöst

Då gråter jag ljudlöst

när inget svar ges

Köper jag en trisslott

nit igen