In i ett mörkt skrymsle
täcker mig med
vattrad sammet
stänger mina ögon,
våta av tårarna och
ljudet, utestängt
med svala tankar
tänkta här inne

Inte här och nu
jag är inte formbar
låt mig bara vila
så tungt är världen
blir jag yr av tanken

stiger jag in i
dunkelskuggan
allt annat borta

gömmer jag mig
på botten av sjön
i toppen av trädet
och i det höga gräset
på ängen, just intill
ett vilande rådjur
med sitt diande kid

utan att tänka
utan att se
utan att höra
instängd i min egen

Dunkelbubbla

Skydd mot världen
och ändå inte

Då den brister
är jag naken