Vi föll som stenar den dagen
då världen gav upp sin sista suck
nedför berget föll vi
sisyfos klot låg dock kvar
högst uppe, dit han rullar det
om och om igen, under stor möda
så äntligen kunde han ha varit nöjd
men kunde ju inte, hade han också fallit

tröttnat, det hade han,
så han föll med världen
och som en sten, var det
han slutade

liksom vi, liksom vi

så skall det sluta
stenar skall vi bli

så tunga är våra bördor
så oupplösliga

att vi på den sista dagen
förvandlas till stenar

inget rewind att trycka på

en förtrollning utan
trollformel som kan

förlösa oss

måsar och kråkor


må skratta sig

fördärvade