Och varje år stod vi där som främlingar
mamman som kämpade med sig glädje
mot pappans svartsjuka surtröghet

Missnöjd då, är han alltjämt

Och den lilla flickan i finkläder
från Hans och Greta på Östermalm

Särskilt utvalda för fina flickor

På bilderna ett allvarligt barn

Den gamla folkan hade gått knackigt
hela vägen från den Stora Staden

där vi ju egentligen inte bodde

i den fina nyrenoverade villan
som vi ju inte alls ägde

i Industriförorten, full med främlingar

Var vi en av dom, föralltid


När andra barn minns sina lekkamrater
mins denna flicka sina ensamlekar
alltid ensamlekar, på ett jättekast, i en
knotig rönn och i den lilla skogsdungen

Bland bronsåldersgravarna
på fältet intill

Där verkliga bilder passade
i bilder från tankefantasier

Och mamman var en fin fru,
men så obekväm var hon

Främlingar var vi för varandra och
för världen