Det fanns ingenting
innan dig, knappt ens
aningar, men gester i
sånger, efterapningar
och allmängiltiga öden,
lätta att plagiera, löjliga
att stoltsera med och
avfärdade som om de aldrig
funnits, och jag med pennan
i handen, redo att skriva
under på att du inte fanns,
att jag inte var tillräknelig
och bara behövde något lugnande.