Jag borstade bort det
långsamt och noggrant
som om det varit mjällflagor
på kragen. Som om det varit
ett minne av något oerhört
som inte kunde klassificeras.

Med byxorna vid anklarna
och minnena redan större
än gamla testament.

På en stol i sovrummet
som en pojkgud
på en piedestal.

Lukten av linoleum
i näsan och andetagen
på väg att ta slut.

Ett minne bortglömt och
förstorat. Ett foto för ivriga
att övertolka och infoga
i sin hembygdshistoria.