Havet runt är mörkt och starkt
i kraftvirvelns öga rakt ovanför ön
cirklar jag luftburen av styrkan i
svepande kraftcirklar, tungt krävda

här på egensinnets ö är gräskullarna
vida och böljande

kullarnas skönhet är hotfull
ty den avslöjar vad som
finns på ögats botten


en enslig och okänd kraft talar direkt
till mig med stränga krav i rösten

det tillsängda huset, det huset som
saknar dörrar, fönster, höljt i ett mäktigt

Vemod

havets kraft är utanför stenhuset
väggarna stänger inne
tätt utan en ljusglimt, ingen luft
eller andning

är jag nu också fången i huset
är det mina tankar
med sina väggar av tegel tätt
framför mitt ansikte

så rofyllt med sina färgskiften
som är ur leran

blir min önskan så stark
att kunna se se igenom
och bortom horisonten

sedan inget mer
än det mäktiga

Vemodet