Jag hade en tid på psykiatriska enheten i en närhet av där jag bor och följande samtal tog sig då form.
Jag slog mig ned i en skön stol och läkaren ungefär mitt emot. Så utbrast jag med litet ostadigt darrande röst.
- Jag är aktivt troende.
- Jaså, det var intressant.
- Ni låter skeptisk.
- Inte alls. Hur yttrar detta sig?
(Läkaren var relativt nyinflyttad från Göteborg till Stockholm och det hördes mycket väl, hon lät litet som Kent Andersson (numera avliden skådespelare) när han bredde på som bäst)
- Jag är aktivt troende…
- Ja, du sade det…
- Avbryt mig för fan inte.
- Jag trodde man inte fick svära…
- Nu berättar jag. Okej?
- Okej.
- Jag är aktivt troende…
Läkaren satt tyst som en sovande pingvin. Så kändes kylan hon utstrålade.
- …på att jag inte är Jesus.
Mera tystnad. Tystnaden bredde ut sig som en tjock filt i rummet. Läkaren satt och hängde med huvudet och en min av misstroendevotum i minspelet. Plötsligt fick jag tonerna av en gospel i huvudet, sådär som man kan få ibland emedan det finns ett helt register med låtar i huvudet och plötsligt som i en jukebox trillar skivan ned på tallriken och börjar mynna ut i rummet inuti huvudet.
Läkaren spratt till och kastade sig upp ur fåtöljen, började sjunga på denna gospel och dansade rytmiskt till. För mig blev detta som till en scen ur teveserien ’Twin Peaks’. Jag upplevde scenen som i slow motion och läkarens sluddrande ord lät ungefär som det baklänges uttalade dödsspråket i samma teveserie. Vem kan väl ha klandrat mig om jag drog mig upp ur stolen, sakta öppnade dörren och slank ut genom densamma samt slutande dörren bakom mig? Jag satt dock kvar och iakttog den smått overkliga scenen när jag plötsligt hörde en bekant röst tala till mig från visst avstånd. Någon tycktes ruska min axel.
- Hur är det? Somnade du till ett tag? Lider av sömnbrist som vi kom fram till nyss?
- Vi kom inte alls så långt i vårt samtal vad jag minns.
- Nå, men som jag fattat det så behöver du i vilket fall de här medicinerna och så rabblade hon på ett tag medan jag satt och försökte fokusera. Min ledsagare mötte mig i dörren och såg till att jag kom hem ordentligt.