En skål med vita sippor
på köksbordet de står
ett vårtecken så vackert
nog alla det förstår

En gulröd solnedgång
så skön att njuta till
där känslor kan förföra
om kärlekslågan vill

En vattendroppe frisk
i gräset ligger kvar
i daggkåpans morgon
är den så underbar

Ett hav med blåa böljor
där vindarna får fart
en båt med revat segel
mot horisonten snart

En stjärna som tindrar
runt klara vinternatten
den gnistrar som kristaller
i kallt och fruset vatten

En gren täckt av rimfrost
ett landskap med snö
spår av några råddjur
kring stranden vid en sjö

En kvinna klädd i vitt
vid altargångens spår
för sina löftens skull
mot kärleken hon går

En sol som lyser stark
på himmelens höjd
en fågel på en gren
som kvittrar så nöjd

Det vackraste som finns
är nog att kärlek bära
att se på solnedgången
och vara någon nära