come join me for some
post modernist suicide
sade jag men jag menade
följ med mig ut och ta en cigg
vad speciell jag kan vara
bara jag lägger manken till

bit då sade hon
men jag gör inte sånt
det har inget med kön
men allt med respekt
att göra och så tror hon
att jag är snäll men jag
är mest rädd för att inte
vara det


(jag skiter i om jag är magisk
jag vill bara vara älskad bara
vara egen bara vara lycklig
naiv som fan är jag väl men jag
står ut med mig själv oftast)


jag har en superkraft jag kan
dölja mina känslor utåt eller så
kan jag inte alls det och ingen
har hjärta nog att berätta det för
mig vad pinsamt isåfall

jag är inte bra på att fylleringa
inte direkt dålig heller men jag
har inget att säga när jag är full
som jag inte kan säga när jag är nykter
borde jag oroa mig eller dricka mer
nästa gång?

jag får huvudvärk jag tar
tabletter huvudvärken försvinner
jag blir inte klokare för det
men får aningen mer skadad
lever om man ska tro på mamma


(jag kan sjunga jag kan inte
sjunga jag kan sjunga jag
kan inte sjunga jag kan sjunga
jag kan inte sjunga jag
kan sjunga jag kan inte sjunga)