För nån timma sen rullade jag ut min man i
rullstolen till stan emellan två regnskurar
mycket grått trist och tråkigt väder...

Lågtrycket hade tydligen även nått ner på
min mans knopp han, som aldrig klagar
annars sa att han ville bli lite mer
uppmärksammad...

Jag sa jag håller ju på med dig mer eller
mindre hela tiden, det är ju nästan
alltid något du behöver hjälp med...

Men det skulle väl vara en skön böna då...
Du får sända upp en bön till vår Herre...

Så kom vi till ett gathörn där huset går
långt ut på trottoaren och där brukar
det komma folk cyklandes så där gäller
att se upp och inte rulla på för fort...

Precis då när vi var mitt i svängen, då kom en
mamma körandes ifrån andra hållet med en liten
söt flicka i en sittvagn och det blev tvärstopp för
oss båda förare och när flickan såg min man
klappade hon i händerna och sen ropade
hon glatt till honom:

-Oj, oj, en sån gammal fajjjbjojjj i en vagn...

Då tittade jag på min man och sa:
-Du blev bönhörd fort! Du skulle kanske passa
på att önska mer när du nu seglar i medvind...