Du är elden den starka den brinnande klara
i glädje, som i fara vad skulle jag utan Dig vara...

Du underbara!

Du är drömmen, som förr jag jaga
men Dig fann, Oh Du Man!

Om kärlek det sägs att i början
när man varandra finner
den allra bäst brinner
sen rinner det eldiga ut
man är kvar men det flammande är slut!

Totalt fel, elden lever i oss brinnande än
så länge vi lever jag och min vän
och än har vi inte sett slutet på den...

Men det gäller ju att inte stänga handen
för kärleken, då blir det ju, som att rita i sanden
även för den, som vann den...